FÖRLAGSVARDAG

Undrar ibland hur Vertigo kan fungera. Läsarna får de färdiga böckerna i handen: men vad skulle de säga ifall de kände till hur psykotisk själva produktionen är?

Upptäcker efter slutkorrektur och just innan den ska på tryck, att Aretino-bokens kolofon innehåller något om några bilder. Bilder? Inser plötsligt att det ligger inscanningar av vackra, pornografiska kapitäler på KB:s reprosektion. Hade glömt.

Cyklar genom det nedisade och snöade vår-Stockholm, kvitterar ut bilderna, lyckas bjuda in några godtyckligt påkomna tänkbara deltagare till de hastigt påhittade seminarierna som ska vara på Textmässan, fortsätter föra in korr i Hegemonin och upptäcker att hela notapparaten till kapitel fyra är försvunnet. Hittar det, för in not efter not.

Får en miljard mail från en efterordsförfattare som hittar ständigt nya saker hon vill ändra i sitt efterord. Ändrar dem.

Rensar i raseri några bilder som kommer att pryda den FANTASTISKT SNYGGA Lovecraft-boken.

Hamnar på fiket med Kroppsarbetaren och Sofia Albertsson. Dricker snapsar till lunch, skrålar och nyper personalen i stjärten – på deras begäran. Gör något alldeles omoraliskt och läser högt ur följebrev till manus som inkommit till förlaget: väldiga skrattanfall. Funderar på att samla de allra galnaste följebreven och göra en bok av dem.

Cyklar hem halvpackad och börjar måla igen, iförd blåställ och svettigt linne. Pratar konstant om Aretinos Orlando Furioso, medan Kroppsarbetaren konstant pratar om artiklar han läst i The Economist. Vi försöker skända varandra till tårar, misslyckas.

Förlagsvardagen framskrider.