ESPRESSO ELLER AMERIKANSKT KAFFE?

Sitter ibland med Malou i TV4 och pratar om böcker i hennes bokklubb. Anledningen är att det ges tillfälle att tipsa om några riktigt bra böcker från små förlag som kan ha svårt att komma fram i offentligheten.

Men det finns en annan poäng för. Varje gång väljs en bok ut till läsning, en ny bok som har fått eller som man tror kommer att ha ett publikt genomslag. Eller med andra ord: böcker som i vanliga fall hamnar helt utanför min intressehorisont.

Det är förstås en plåga att läsa de här böckerna, vars omslag pryds med namn på väldigt stora och rika förlag. Det mest typiska för dem är det undermåliga språket: ett oändligt tjattrande! Det vore nödvändigt att koka texterna i timtal för att få bort en massa blask. För en espressoälskare är det som att tvingas dricka litervis med amerikanskt kaffe.

Men denna smärta har ändå sin poäng. Den skänker en sorts energi åt en urlakad, uppgiven porrförläggare.Ty uselheten påminner om varför Vertigo måste finnas kvar, att det är ett viktigt arbete som utförs.

(Har föreläst febrig om Kepler och Galilei idag, skött privatkundsbeställningar, skrivit seminarietexter, skrivit klart artikeln om Istanbulresan, lagat fisksoppa och toscapäron, reflexmässigt fångat ett knäckebröd som föll av bordet och känt mig som en superhjälte som inte kommit ut ur garderoben, åkt pendeltåg, trott mig se en flicka med tre lager strumpor! strumpbyxor, lårstrumpor och knästrumpor! skaffat en ny mobiltelefon eftersom Alternativ Stad stal den gamla igår, inventerat min samling av 70-talsporrdvd:er inför försäljningen och faktiskt rentav tvättat och rakat mig!)