Att stå vid bokbord är på de allra flesta sätt en nedslående sak: tristessen arbetar sig nerifrån fötterna och upp mot strupen som en förkvävande ångest. Det hjälper inte att det kommer in pengar... även dessa papperslappar känns meningslösa när tiden bara går.
Ändå händer det oftast ett eller annat som är sedelärande och skapar erfarenhet. En sådan sak är de kosmiska frågor som kan ställas från andra sidan bordet och som skänker perspektiv på den egna verksamheten:
"Har du skrivit alla dom här böckerna själv?"
"Vad är ett bokförlag för något?"
"Oj, vad många böcker! Vem i hela friden ska orka läsa dom?"
De gapande käftarna som stirrar tomt på en från andra sidan är uppfordrande: och varje gång inser jag att jag befinner mig i en självrefererande symbolisk ordning av förlag författare böcker recensenter stipendier redaktörer översättare rättigheter insäljning ombrytning litteraturhistoria som kan vara helt obegriplig utifrån. Uttalanden som "Jag läser inte böcker" sliter sönder väven och placerar mig som ett djur inför ett annat, främmande djur.
Den andre kan förmodligen rabbla de senaste tio årens fotbollsresultat. I hans ögon är det jag som är dum.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
den där uppgivenheten kan jag lätt dela med dig som bibliotekarie, men jag hävdar till dödens rand att det är fotbollsresultaten som är dumma och han som väljer att kunna dem istället för att läsa. men vet jag, jag är trots allt bara en simpel bibliotekarie...
SvaraRaderadet låter poetsikt...jag tror att om man vill ha svar på sina frågor och lära sig på riktigt måste man uppleva själv...jag tänkte faktiskt precis fråga samma sak innan jag såg att det var topicen på ett inlägg...
SvaraRaderavad är ett bokförlag, jag behöver ett bokförlag...jag hjärta bokförlag...hur??? men man törs ju knappt fråga det är sånt hysch hysch och hemlighetsmakeri kring hela branschen...typ har du fått tag på ett förlag som är intresserat...ja...hmm men jag pratar inte om det...sen när blev folks jävla jobb hemliga liksom...hur gör man om man tycker att ett bokförlag ska uppmärksamma en... vad ska man skicka, hur ska man skriva...vem ska man sälja sin själ till. varför är det så hemligt att fråga ens!???
jag tror att du hellre får anlita mig som praktikant för en dag nästa gång du ska stå vid bokbord än att konkret svara mig på mina frågor nu...
på riktigt i mean it! kan inte jag få sortera prämar och koka kaffe hos dig nästa gång du ska ut på galej...så lovar jag att tråka ut dig med tusen frågor om vad hur när och varför...annars gör jag det ändå! skam den som ger sig!
mvh ronnie
www.wasabilicious.blogg.se