SAMTAL MED ÁLVARO ENRIGUE

Måndagen den 27 oktober samtalade jag på Internationell författarscen i Malmö med den mexikanske författaren Álvaro Enrigue om hans roman Tiebreak, en fantastisk, postmodernistisk berättelse som kretsar kring tennis, kolonialism, våld och virilitet. Den svenska utgåvan råkar dessutom var den första översättningen i världen.

Till min glädje var Álvaro mycket nöjd med mina läsningar och frågor. Även publiken tycks ha haft en spännande timme. Du som inte hade tillfälle att vara på plats, kan höra hela samtalet här:

https://soundcloud.com/malm-bibblans-radio/alvaro-enrigue-i-samtal-med-carl-michael-edenborg

ALKEMISTENS DOTTER

Som en och annan har sett, har min andra roman hos Natur&kultur, Alkemistens dotter, blivit nominerad till Augustpriset. Denna berättelse om lojalitet, tvivel, barnets hjälplöshet och kärlekens obönhörlighet, universums kyla och poesins destruktivitet har tydligen slagit an. Jag hoppas att nomineringen leder till att många läser boken, som jag hoppas både ska vara en rafflande äventyrsberättelse och en idéroman som får det att snurra till i hjärnan.

I den här filmen berättar jag helt kort om den (lyckas av någon anledning inte bädda in den):

https://www.youtube.com/watch?v=LgeGGzo4LJ8

Här kan du se boktrailern:

På romanens Facebooksida hittar du massvis med extramaterial kring boken, du kan ställa frågor och kommentera. Sidan uppdateras i princip varje dag. Du hittar den här:

https://www.facebook.com/alkemistensdotter

De närmaste veckorna framträder jag på olika platser och pratar och signerar boken. Här är mitt schema som det ser ut just nu:

27 oktober: signering, SF-bokhandeln i Malmö, kl 16,15

27 oktober: samtalar med Álvaro Enrigue på internationell författarscen i Malmö, kl 19,00

30 oktober: recensionsdatum

31 oktober: helkväll om Alkemistens dotter på SF-bokhandeln i Stockholm kl 18,00

3 november: Klassikerprat om Oscar Wildes (m fl) Teleny på Göteborgs stadsbibliotek kl 18,00

4 november: medverker i ReLease på Kulturhuset i Stockholm, kl 18,00

Hoppas vi träffas på något av de där ställena! Vill du ditt exemplar av romanen dedicerat står jag mer än gärna till tjänst. Men glöm inte att jag är gammal, slutkörd, manglad och halvgalen, så var snäll mot mig, ge mig gärna en mjuk klapp och en puss.

HUR ETT FINGER BLEV EN KULTURNYHET

I förrgår presenterades folket som var nominerade till årets Augustpris. Jag var en av dem, med min förbannat spännande roman Alkemistens dotter. En jättestor presskonferens med ett gäng författare, illustratörer och förläggare brukar tyvärr inte bli så väldigt roligt. Och särskilt många krokar brukar inte krokhungriga kulturjournalister hitta heller. Kanske nån otippad som kom med. Kanske nån tippad som inte kom med. Fan bryr sig.

Så hur gjorde Expressens krokhungrande Jens Liljestrand när han skulle rapportera från presskonferensen? Jo, så här presenterade han saken:

Liljestrands artikel

Enligt Liljestrand var min "obscena gest" en protest mot att författare och förlagsfolk fick käka lunch innan presskonferensen samtidigt som nån klinkade på ett piano:

"Kanske var det i protest mot allt detta som Carl-Michael Edenborg, nominerad i den skönlitterära klassen för "Alkemistens dotter", till vardags chef för Vertigo (förlagsvärldens enfant terrible), småleende sträckte ut långfingret i den välkända obscena gesten under den obligatoriska gruppfotograferingen?"

Men kära nån. Är verkligen ett nedfällt långfinger en "välkänd obscen gest"? Jag har alltid trott att det uppsträckta långfingret var hieroglyfen för det gamla vanliga homofoba "Up Your's". Det nedåtpekande långfingret har ingen särskild betydelse så vitt jag vet. Jag menar: var ska man sticka NER ett långfinger? En fontanell?

Som om inte det här desperata försöket att skänka lite livfullhet åt ett med nödvändigt rätt dammigt spektakel räckte, hörde Sveriges Televisions Kulturnyheterna av sig lite på telefon och ville att jag skulle kommentera den gode Liljestrands briljanta analys av mitt finger. Deras artikel presenterades så här, notera att de lyckades med konststycket att ringa in det aktuella fingret:

SVT:s artikel

Här har man alltså i allmän nyhetsbristsjukdom kokat ihop en protestaktion av ett finger. Skit samma om fingret pekar åt fel håll.

(Att SVT även upptäckt att jag i ett anfall av tourrettskt skämtlynne kallade priset för "Adolfpriset" på Twitter får bli en tankeställare för mig: vakta din ruttna tunga jävligt noga Edenborg, ingen skrattar ändå åt dina skämt.Vill du förresten följa mig på twitter har jag användarnamnet "edenborg".)

Kära läsare, vänner, sympatisörer, fans, okända beundrare, motvilligt förförda: Mitt förlag Vertigo ÄR en del av den svenska bokbranschen. Jag själv som agent, redaktör och författare ÄR en del av den svenska bokbranschen. Jag sätter visserligen en stark stolthet i att hata mig själv och avskyr alla förnöjsamma småborgare som inte hatar sig själva. Men det vore absurt att slarvigt helt avfärda en ordning jag själv är en del av.

Vill du veta sanningen? Den som den grävande kulturjournalisten Jeans Liljestrand inte nådde riktigt hela vägen ner till? Är du säker? Eller nöjer du dig med att se detta som ännu ett av pajasen Edenborgs spexande med det gamla vanliga fejkprovocerandet och badboyimageskapande pr-maskineriet?

Då kan du sluta läsa nu. För här kommer sanningen:

På mitt högra långfinger har jag en vacker tatuering. Den är gjord av en av landets bästa tatuerare, Alex Mad Crow. Den föreställer en uråldrig, atavistisk djurgud. Jag har placerat den där därför att det är på det fingret som min gamla skrivvalk sitter. Och jag vill lyfta fram den mystiska, uråldriga kraft som i mig och i alla mina läsare gör oss till tvivlare och älskare av sagor: alltså varelser som inte nöjer sig med universum. Denna gud saknar namn, ty den levde innan språket fanns.

Det enda jag ville göra när jag höll fram mitt högra långfinger var att ge en tribut åt den gud som får mig att skriva och mina läsare att läsa. Denna namnlösa gud döljer sig bakom all litteratur värd namnet och ger den dess kraft och mirakel: skönhet, död, poesi, möjligheten att skapa verk som kan besegra liemannens skövlande, och kanske framför allt att ge människor en chans att äntligen kunna kommunicera det som är svårast för dem.

Det, mina älskade, är så långt bort från bokbranschen man kan komma.

(Bilden är knyckt från  twitterkontot "pammybea", hoppas det är ok.)

HÖSTSCHEMAT

Här några fixpunkter då jag träder ut ur mig själv och in i offentligheten:

Den 26 oktober kl 16,00: Signering/utgjutningar på Hamrelius bokhandel i Malmö (obs preliminärt!)

Den 27 oktober, kl 19,00: Leder samtal med Alvaro Enrique på internationell författarscen i Malmö

30 oktober: Recensionsdag för Alkemistens dotter

31 oktober, kl 19,00: Helkväll om Alkemistens dotter på SF-bokhandeln i Stockholm

3 november, kl 18,00: Leder ”klassikerprat” på Göteborgs stadsbibliotek, om Oscar Wildes (m fl) Teleny

4 november, 19-21: Deltar i ”Release me” tillsammans med Nanna Johansson, Kringlan Svensson, Ida Linde och Håkan Bravinger på Kulturhuset i Stockholm.

1 december: Uppträder med några andra författare på NK:s bokhandel i Stockholm

 (Detta schema uppdateras efter hand!)