ZOMBIER

[Jag förirrade mig in i gamla mappar inne i gamla mappar på min hårddisk och hittade texter jag inte har något minne av att ha skrivit, det kan ha varit tio år sedan, eller mer, eller mindre, jag har ingen aning. Varför inte lägga ut dem i bloggen, tänkte jag då. Så här kommer en:]

ZOMBIE. Idén om det hjärndöda vandrande liket som äter människor härstammar från 60-talsfilmen Night of The Living Dead. Inspirationen kom från den haititiska voodoon, där man tror på uppväckandet av de döda – något som visserligen även kristna tror på, om än först på yttersta dagen.
    I dagligt tal används ordet zombie för att beskriva människor som befinner sig i tillstånd av djup dumhet och slöhet, kanske i samband med sjukdom, depression eller rus. Det som utmärker zombien är okommunicerbarheten, de långsamma rörelserna och frånvaron av annat hjärninnehåll än “mat, mat…“ Enda sättet att stoppa dem är en kula i hjärnan.
    Zombien har även, t ex i den samhällskritiska zombiefilmen Dawn of the Dead, blivit en symbol för konsumtionssamhällets människotyp: en köttätande växt. Det är en nidbild av den själlösa massmänniskan som helt styrs av de mest primitiva och närliggande behoven.
    Frågan är dock om inte det nya årtusendet har skapat en ny sorts zombie. Medan 1900-talets zombie utmärktes av sin långsamhet, misstänker jag att den nya tidens zombie tvärtom är en snabb jävel.
    Det ligger en lika djup själlöshet och hjärndödhet i det rastlösa sökandet efter “upplevelser, upplevelser…“ som i de gamla stapplande zombiernas jakt på “mat, mat…“. Förutom hastigheten är den största skillnaden att de gamla zombierna var ruttna och stinkande; våra nya zombier går på gym och plastikopererar sig för att se fräscha ut.
    IT-zombierna, globaliseringszombierna, den nya ekonomins överklasszombier framstår lätt som en oemotståndlig massa av skenande lik som det inte på några sätt går att kommunicera med. Om en av dem får en kula i hjärnan, kommer tio nya med självsäkra leenden och tar ohämmat för sig bland ettorna och nollorna medan nya lik staplas på gatorna.
    Liksom i klassiska zombiefilmer som Zombie Flesh-Eaters och The Beyond är det heller ingenting som tyder på ett lyckligt slut. Tvärtom: zombierna tar över! Beware of the zombies!

SUBJEKT: UNDERKASTAD

Det sägs att Kopernikus, Marx och Freud markerar tre deterritorialiseringar av människan: bort från universums centrum, bort från historiens centrum och bort från hennes eget centrum.  Efter deras tre revolutioner är människan helt enkelt inte längre herre, varken i sitt eget eller någon annans hus.

Om vi för ögonblicket identifierar människan med subjektet – för det är knappast organismen människa, ett djur bland andra, som talesättet utgår från – skulle vi kunna sammankoppla dessa modernitetens definierande ögonblick med en språkhistorisk fråga som ofta upptagit mig: varför kallas människans "jag" för "subjekt", som i det ursprungliga latinet och fortfarande i engelskan betyder "undersåte"?

"Subjectum" betyder strikt sett "underkastad". I och med den den kantianska och romantiska vändningen i filosofin (som var ett svar på såväl rationalism som empirism) kom emellertid ordet att syfta på medvetandet och jaget, som något som tar emot intryck, alltså kanske i någon mening är underkastad intrycken från världen.

I filosofihistorien har medvetandet oftast setts som den mänskliga varelsens chef: subjektet är herren. Varför kallas det då "undersåte"? Heidegger försökte besvara denna fråga genom att ersätta subjektet med "till-varo", "Da-sein", dvs en ordlek på tillvaro som skulle kunna översättas där-varo och som skulle uttrycka detta att människan liksom är kastad in i världen och befinner sig i den som en del av den.

Jag tänker mig dock att detta "underkastad" skulle kunna läsas mer ordagrant. Jag föreslår att subjektet är den eviga undersåten, den som tjänar, slaven: det eviga offret, det som exploateras.

Subjektet utnyttjas av evolutionen, av generna i våra kroppar som vill reproducera sig. Det utnyttjas av historien som arbetar tvärs genom oss med sin egen hänsynslösa mekanik. Det utnyttjas av virus och bakterier. Det utnyttjas av språket och dess memer. Det utnyttjas av alla de andra subjekten.

Alla dessa fenomen är visserligen i olika grad beroende av subjektet, samtidigt som de utnyttjar det, liksom herren är beroende av slaven: de behöver det för att kunna existera, det löser problem åt dem. Men detta betyder inte att subjektet har någon makt över dem.

Därför, tänker jag mig vidare, är ressentimentet den egenskap som utmärker subjektet, den känsla det stadigt är uppfyllt av genom att vara det evigt utnyttjade. 

Avund, bitterhet, ånger, svartsjuka, snålhet och depression – och alla de andra självömkande känslorna som spontant ofta avfärdas som dåliga och värdelösa – är rimliga reaktioner från någon som alltid är i underläge, och som definitionsmässigt saknar möjlighet att bryta sitt underläge, till skillnad från verkliga slavar och underordnade.

Härav skulle vi kunna dra många slutsatser. Till exempel skulle liberalismens ego-ism med dess retoriska framtidstro kunna avslöjas som en dold bejakelse av ressentimentet genom en klassisk reaktionsbildning. Och subjektets klagande och gnällande skulle kunna ses som dess främsta funktionssätt istället för avarter. Och idén om den fria viljan som nära kopplad till maktlöshet.

I egenskap av subjekt utropar jag således: leve ressentimentet! Det är det enda jag har.

PARAPORREN PARADERAR

Jag minns inte vad jag väntade mig, men jag är rätt säker på att jag inte väntade mig ett sådant massivt positivt mottagande av Det parapornografiska manifestet. Jag är nästan lite bekymrad. Är det verkligen så tandlöst? Det är ju inte precis som att jag inte angriper personer och fenomen eller lanserar åtminstone pseudoradikala påståenden...?

Hur som helst är jag glad om alla anmälningarna hjälper till att få läsare till texten! För tillfället jobbar jag med en engelsk översättning som det vore roligt att se utgiven så småningom.

David Stenbeck i Kristianstadsbladet: "en intressant och viktig bok" – http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/bokrecensioner/article1628817/For-porren-i-samtiden.html

Elin Lucassi i Litteraturmagazinet: "väl värd att läsa (om och om igen) när du kommit hem och vill låta ditt solstekta huvud arbeta lite" – http://www.litteraturmagazinet.se/carl-michael-edenborg/det-parapornografiska-manifestet/recension/elin-lucassi

Benny Holmberg i Tidningen Kulturen: "det är en mycket intressant och i vissa stycken ytterligt provocerande stridspamflett Carl-Michael Edenborg författat" – http://tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/12244-litteratur-carl-michael-edenborg-det-parapornografiska-manifestet

Osignerad i Arbetet: "lär oss relatera till det postpornografiska tillstånd som håller oss fångna" – http://arbetet.se/2012/05/29/ink-forlags-serie/

Erik van Ooijen i Kulturdelen: "Carl-Michael Edenborgs Det parapornografiska manifestet är sanslöst stimulerande läsning, som med lika delar elegans och uppvigling lyckas samla en rikedom av eggande infall och uppslag" – http://www.kulturdelen.com/2012/05/29/bok-det-parapornografiska-manifestet/

Nina Lekander i Aftonbladet: "hellre än en sexfixerad förläggare – en dito författare som iklätt sig Bengt Anderbergs, Hans Nestius, Inge & Stens, Suzanne Brøggers och Kathy Ackers fallna mantlar och flugit vidare" – http://mobil.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article14943668.ab

John Sjögren i Uppsala Nya Tidning: "Edenborg formulerar här, med en språklig glöd som påminner om intensiteten i de klassiska modernistiska manifesten, en kritik av såväl den kommersiella pornografin som den censurivrande antipornografiska rörelsen" – http://www.unt.se/kultur/litteratur/ett-manifest-som-klar-av-skammen-1767786.aspx

Jens Liljestrand i Sydsvenskan: "en både stimulerande och oroande pamflett mot humanismen, ett intellektuellt korståg på slak lina mot vår tids etablerade syn på kön, makt, sexualitet och moral" – http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/det-jaglosa-runket

Du kan beställa boken direkt från Ink bokförlag:

http://www.inkbokforlag.com/dppm.html

SOMMARBOKMARKNAD

För ett år sedan testade förlaget att ha en liten bokmarknad på Café Sodom där vi i första hand sålde ut backlist till extra låga priser. Det blev succé! I december upprepade vi försöket, med lika gott resultat. Nu är det dags igen:

Onsdag den 13 juni bjuder Vertigo in till sommarbokmarknad på Café Sodom där man kan grotta ner sig i backlists, uppdatera sig om nyheter, eller helt enkelt leta enastående enhandslitteratur till hängmattan, allt till extra låga priser!

Utöver Vertigo kommer bl.a. förlagen Sphinx och Glänta finnas på plats för att kränga fantastiska böcker till fantastiska priser.

Plats: Café Sodom (Bellmansgatan 26, 118 47 Stockholm)
Tid: 13 juni kl. 18.00

JUBILEUMSFEST

Jag har ingen aning om hur det gick till, men: Vertigo kan nu efter nitton år fira att vi gett ut vår hundrade titel. Det råkade bli Gunnar Blås Du äter mitt ansikte och ännu fler historier.

Vi firar med en stor fest, fredagen den 8 juni. Vi har bokat den gotiska Sidenkällaren på Repslagargatan. Henrik Petersen är dj: han fick ofta den gamla ökända "Vertigo klubb" på Café Edenborg att skaka av dionysiska dansattacker.

Programmet består i stort sett bara av en enda men desto magnifikare sak: en lång rad gamla och nya medarbetare till förlaget kommer att passera revy på scenen och underhålla publiken med skamlös nostalgi, bisarra anekdoter och kanske en och annan sång. Ev. illustrerade av ett bildspel.

Bland dem som tackat ja finns:

Hanna Hård – Daniel Berg – Terese Lilliehorn – Martin Tistedt – Loka Kanarp  – Caroline Åberg – Eric Persson – Gilda Romero  – Andreas Kalliaridis – Kjell Lekeby – Anna Holmström – Salka Sandén – Jesper Weithz – Johan Berggren – Odd Ahlgren – Billie Lindahl – Magnus Blomdahl – Magnus Frederiksen – Deanne Rauscher – Beata Hansson – Jonas Inde – Theo Walter – David Liljemark – Naomi Nowak – Bo Sjökvist – Camilla Nilsson – Claes Wahlin – Mara Lee – Bruno Jacobs – Jesper Ims Johansson – Boris Benulic

Vi ses på fredag!

Plats: Sidenkällaren, Repslagargatan 15, t-bana Slussen
Tid: Fredagen den 8 juni kl 20–01 (ev 03), inträde 50:-