Idag föll jag i gråt över korrekturen. Det har aldrig hänt förr. Ibland tänker jag att mitt liv blir gradvis bättre, att jag blir duktigare på att organisera, säga nej, hantera tiden. Ändå blir det så här: sex jättestora korrektur samtidigt.
Jag inledde den här dagen med att föra in hundra sidor korrektur i L-F Célines Från slott till slott. Jag lovar att det inte är något lätt: den som har läst Céline vet hur märkligt hans språk är, och i efterkrigsromanerna är inkonsekvenserna fler än någonsin. Det tog ett par timmar. Jag lyssnade på ett potpurri med låtar som innehåller "LSD" i titeln på Grooveshark; det gjorde arbetet lite roligare.
Med ont i axeln och trötta ögon kollade jag därefter min mail. Redaktören på Atlas hade skickat en lista på korrektur till mitt och Lokas ABF-projekt (Alltid på språng, alltid på plats: ABF:s kvinnor) som kommer i slutet på maj. Boken har deadline imorgon, ändringarna måste in. Jag föll i en kort men pinsam gråt.
Igår, söndag kväll satt jag med korrekturet på mitt Det parapornografiska manifestet som kommer ut på Ink Bokförlag i slutet av april. På fiket ligger korrekturet till Gunnar Blås Du äter mitt ansikte och ännu fler historier och väntar på mig, den ska ut samtidigt. Jag väntar de sista korrekturen från Nikanor Teratologen till jubileumsutgåvan av Äldreomsorgen och Förensligandet som skall ut i maj. Och i köket ligger jättebunten med korrekturet till Mitt grymma öde som har deadline 4 april.
Sammanlagt handlar det om ungefär 1 700 sidor korrektur. Ja, du läste rätt.
Jag ser korrekturtecken när jag blundar. Jag oroar mig över att den massiva överdosen av korrektur förstör mitt omdöme och gör mig dysfunktionell. Jag ser inget slut på korrekturlavinen. Och värst av allt: jag plågas av den där katastrofkänslan som uppstår varje gång produktionen av en bok har nått sluttampen. Hit men inte längre: de ändringar du gör nu kommer du att få leva med resten av livet, och, än värre, de ändringar du inte gör nu kommer att hemsöka dig om nätterna.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
måndag 26 mars 2012
onsdag 21 mars 2012
TJOCKISKORR
Jag tänker börja skriva i den här bloggen igen. För att komma igång tar jag den enkla vägen och lägger upp ett foto: det föreställer mig och första korrekturet på min roman Mitt grymma öde, som kommer ut i höst. Boken blir närmare fyrahundra sidor lång, brevbäraren fick inte ned kuvertet i brevlådan.
Jag har bestämt mig för att (efter nitton år som bokförläggare) använda de riktiga korrekturtecknen, så jag har skrivit ut en pdf med anvisningar från den fantastiska EU-myndigheten Publikationsbyrån för att lära mig.
(Tanken var att mitt ansiktsuttryck skulle kommunicera eggad och bävande förväntan.)
Jag har bestämt mig för att (efter nitton år som bokförläggare) använda de riktiga korrekturtecknen, så jag har skrivit ut en pdf med anvisningar från den fantastiska EU-myndigheten Publikationsbyrån för att lära mig.
(Tanken var att mitt ansiktsuttryck skulle kommunicera eggad och bävande förväntan.)